Denniz har börjat komma in i trotsåldern. Han testar mitt tålamod och mina gränser HELA TIDEN.
Inatt blev det blandat med lite mardrömmar (tror ja). Så imorse när ja skulle lämna honom på dagis gick det så långt att ja bröt ihop totalt där ute i kapprummet.
Personalen tyckte att det va bättre att ja gick när ja mådde som ja gjorde. Lovade att ja skulle ringa när ja kom till jobbet för o kolla så han hade lugnat ner sej.
Såg ut som om ja gråtit i en hel vecka när ja kom till jobbet, som tur va så va det bara Becca som va där då då chefen va på möte på fm.
Ringde till dagis och då hade han lugnat ner sej och fick vara inne med en av personalen på fm.
Kvällen har gått kanon och han gick tom in o la sej direkt i sängen och skulle sova.
O så som pricken över I:et fick ja ikväll ett mail från goa Thaleia som va klar med framsidan till mitt julkort.
Det va helt underbart, började nästan gråta (igen).
Dagen kunde knappt sluta på ett bättre sätt.
Tack så jättemycket vännen.
1 kommentar:
Ja, det är tufft när dom börjar trotsa och testa gränser. Ibland räcker inte tålamodet till men man är inte mer än människa ibland. Och jag tror att det är bra för barn att ibland se att även mammor och pappor har en gräns. Skönt iallafall att kvällen gick bra och det var roligt att höra att du tyckte om kortet!
En stor kram!:-)
Skicka en kommentar